kingjeremy

Jag saknar många, folk jag inte trodde jag skulle sakna. Och de jag trodde jag skulle sakna har jag inte ens tänkt på.
Är jag hemsk?
Det värsta med det hela är att jag jobbar så mycket och så konstiga tider att jag knappt är ledig någon gång, och när jag väl är ledig jobbar alla andra. Jag har absolut ingenting emot att jobba, tycker om det väldigt mycket faktiskt, men det blir just vid såna där tillfällen då något gäng samlas och hinner avsamlas innan man hinner dit.

Är sugen på ett ragg.
Någon som har ett förslag?

Så. Nu är det bokat och klart.
Jessica, jag kommer!

Har inte varit så aktiv den senaste veckan, anledningen har varit att jag besökt Kungshamn en vecka med släkt och vänner.
En kort sammanfattning av veckan:

• solning
• badning
• fiskning
• shopping
• båtåkning
• fest
• god mat
• förbluffning över bratsens flådiga hyrbåtar, alkoholintag och självupphöjande
• gång

Imorn börjar jobbet igen, det känns som om att jag inte gör annat. Mitt veckoslut blir iaf denna veckan någonting att se fram emot, med diverse återseenden, nyseenden och såklart Toras inflyttnings-mys-fest!
Nästa vecka jobbar jag 63 timmar. På sju dagar. Tyck lite synd om mig.
Mitt nästa projekt blir att försöka fixa anslutningen mellan min telefon och min dator så jag

Ja, det behöver jag tamigfan!, Något nytt!
Är så jäkla skraj för att stanna i PissFalköping med undanträngda drömmar, önskningar och förhoppningar.
Är så jäkla skraj för att vara evigt singel bara för att jag är så jävla kräsen!
Är skraj för att inte komma iväg till Italien bara för att jag känner någon sorts inbillad trygghet i det tillbakahållande kaoset  och depressionen som finns här.
Är så jäkla skraj för att aldrig våga vara impulsiv, därför att mitt liv går ut på att hålla alla andra nöjda och att inte störa dem och deras rutiner.
Är så jäkla skraj för att aldrig våga visa min person för folk, därför att jag i förväg dömt den som ointressant.
Är så jäkla skraj att tyna bort till någon obefintlig person som folk inte minns, någon som smälter in i tapeten.
Ringer han inte på måndag, ringer jag honom.

Vill han inte som jag vill färgar jag håret och börjar leta familj i Italien.
Vill han som jag vill blir allt komplicerat igen och han kommer sabba alla mina planer.
Jag kanske flyttar och säljer bilen. Hänger på sticky hela helgerna. Lodar vidare i mitt evinnerliga sökande efter något som liknar ett liv.
Jag vill att han ska vilja som jag...

Det betyder katten är död. Överkörd. Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att jag skulle vara ledsen, men jag är överlycklig att det aset är borta. Ozzy hette han förresten. Yeah!

Fikan med Tora blev lunch, som blev till shopping som blev till fika hemma hos Tora. En bra dag.

As we speak har Paul Simon konsert i Paris. Lasse Lust sa att han skulle ta med mig dit.
Han ringde aldrig.  
Jag är besviken. Jag trodde vi hade något, Lasse.
Jag antar att du hamnar i högen av forna åtrådda lärare. Säg hej till Torbjörn från mig.
Vi får se hur det blir med håret...
Kram alla!

Nu jobbar jag, ja, det gör jag, men jag tar mig ändå tid för att skriva några rader till dig, Jessica.
idag har jag jobbat.
Det har gått bra.
Jag känner för att hitta på något snart.
Väldigt snart.
På måndag drar jag till kusten.
Kul.
Hade hellre varit hemma och träffat folk.
För jag gillar folk.
Speciellt "mitt" folk.
In my little town...

Fine.

Mitt liv är mycket förvirrande för tillfället.
Jag var riktigt nere ett tag, (ni som behöver veta varför gör det), sen gick det över och jag blev skitglad igen. Nu vet jag inte vad jag ska tro, riktigt...
Angående nöjen har jag förut varit väldigt anti detta, men lagom tills i sommar har mitt partymood verkligen stigit genom taket, yeah!
Men- När jag fick se mitt sommarschema (på det jobb jag verkligen tycker om btw), lackade jag ur stenhårt. Jag ska tydligen jobba varenda jävla helg, förutom en! Okej, jag blir sur och försöker hålla mig till den känslan.
Sen-Blir jag bjuden på två fester den helgen, samma dag, olika städer...fuck!
På jobbet trodde jag att jag skulle komma dit, trivas som fan och bara vara otroligt positiv. Första dan on the job får jag reda på att chefen och resten av personalgruppen haft världens gräl samma dag och att ingen pratatr med varandra. Vad fan! En vecka senare är stämningen så tung att lastbilarnas däck borta i Döve sprängs av trycket. Yeah?
Jag får iaf träffa J, min favorittjej. Och det kanske blir något med Någon...förhoppningsvis.
Träffade Emil i helgen förresten, det var underbart som vanligt. Han har ett sätt med mig, alltså, och jag tror jag har ett med honom. (han är inte Någon, förresten). Vete fan hur det går när Emil flyttar till Bollnäs. Jag gillar inte Bollnäs längre.
Snart är det Nice, då jävlar brudar!
Sex, Drugs & Rock n' Roll!