En kyrkogårdsvaktmästares bekännelser part 2

Mitt allra första inlägg handlade om min tid som sommarjobbare på kyrkogården. Det var för exakt ett år sedan. Tiden går otroligt fort.
Idag var jag hos mormor och morfar och hälsade på och jag undrade varför jag inte träffar de oftare. Mormor, morfar och farfar har så bra historier på lager. Saker de gjort eller som äldre släktingar gjort i sina liv. Farfar pratade om för ett tag sedan att jag skulle skriva ner alla de historier han skrivit ner för att föra berättelserna vidare. Vi kom inte längre än att vi bara pratade om det. Borde ta tag i det, det skulle bli en riktig nationalskatt.

Jag velar fram och tillbaka angående Way Out West. Nu funderar jag på att spara pengar för att kunna dra ut på äventyr redan i höst kanske. Eller dra på längre äventyr i vår. Jag behöver ett äventyr. Jag vill också bidra till familjehistorian.

Lyssnade på ett radioprogram idag där man diskuterade Dr. Phil. Man ansåg att man förlitade sin mentala lycka på "gurus" som hade lösningar på allas väg till lycka och tillfredsställelse. De frågade om man helt gått ifrån grejen med att ansvara för sin egen lycka. De kom inte på något bra svar, men jag tror de hade rätt. Man tror man blir lycklig av vad massan tycker är bra. Man formas även om man inte vet om det. Morfar pratade idag om deras brunn. Den var inte djupborrad utan bara 8 m djup med ett rör rakt ner i en vattenåder. Detta gjorde att jag tänkte ännu mer. Vattenådern hade letats upp av en gubbe med en sådan där vattenletare (en sån pinna man höll i förr i tiden för att leta vatten i marken). Man gör inget sånt längre, för man behöver inte. Vi behöver inte göra någonting längre och det skrämmer mig. Jag måste bort. Kanske till Italien. Kanske till New York.

I veckan ska jag nog cykla till farfar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0