Någon har gjort mig lycklig

Gårdagen  var en av de mest bisarra dagarna i mitt liv. I'll tell you:
Det började med jobb i 12 timmar med E. Gick helt okej förutom det faktum att jag missat att sova kvällen innan för att jag var för lat. Dagen gick iaf och det blev kväll och dags för ett nyktert 30+ plantis-besök med Sofie och Tora i samband med Souled Out's förmodade sista spelning. Förfesten som jag trodde skulle vara på Parkgatan var istället hemma hos Perra. Detta var bara roligt, men bisarrt. Vi lämnade Perra och åkte till Tora och sedan vidare till Parkgatan. Nu var det förfest med diverse misslyckade inringningsragg av tex Anders och Emanuel. Vi gick glada i hågen (Tora och Sofie smått berusade, jag spik nykter pga 12 timmars jobb nästföljande dag) till plantis kl.22.55 för att hinna komma in gratis. Vi hann inte, vi var en timme sena så vi betalade för att gå in på 30+. När vi kom in hade bandet inte börjat spela så vi gick hem igen. Efter ytterligare fest gick vi tillbaka och nu var bandet redo. Träffade många gamla och nya vänner..på 30+?..bisarrt! Bandet spelade och var svinbra som vanligt. Det tog slut och jag åkte inte hem trots att jag lovat mig själv sömn. Istället blev det spontan efterfest hemma hos en lycklig Herman. Halva bandet fäljde med samt en vakt, två norrlänningar och även senare en storebror Tenenbaum med kompis Mattias. Bisarr men underbar blandning. Jag hade bestämt att bara gå in och vara social en liten stund och sedan dra mig hemåt. Jag drog mig aldrig hemåt utan tog beslutet vid 03.00 att börja dricka. Pedro (vakten), Mattias, Emil och jag sjöng team america och doktor kosmos låtar. Senare kommer storebror Tenenbaum med diverse skamliga förslag. Ja, förslag i plural, utan hejd. Jag hade någon annan i åtanke och tackade därför vänligt men bestämt nej till inbjudningarna.
Klockan blir 04 någonting och jag börjar få panik inför min stundande 12-timmars arbetsdag 5 timmar bort. Jag dricker mer och blir stundom tilldelad ett rum på hermans övervåning. Själv ligger han på yttertrappan i soluppgången och mår allmänt dåligt. Efter natten var jag glad att jag tackat nej till Mr. Tenenbaum.  Himlen gav mig ett smakprov på något jag sträckt mig efter i snart fyra år. Varför måste himlen nu växa sig så hög att jag snart inte når igen?

Kommentarer
Postat av: tora

snart kommer kärleken..antagligen direkt när du bestämmer dig för att flytta till en annan plats i vårt avlånga land,tro mig..mr x vill jag ha..går det nej..kram!

2008-08-11 @ 20:00:40
Postat av: herm!

den kvällen var indeed nice!

2008-08-16 @ 10:24:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0